En annan typ av schizofreni
Att vara förälder till barn med utmanade eller normbrytande beteende, med eller utan diagnos, är för många andra ett märkligt föräldraskap. Många anser att ett visst beteende eller att hanterandet av vissa situationer är en brist på uppfostran eller ren och skär lathet. Tvärtom skulle jag säga, tvärtom. Vi föräldrar till barn som uppvisar utmanande beteende, vi kämpar i det tysta och det oändliga. Vi får ständigt arbeta med att förebygga, avleda och gå händelserna i förväg. Men oavsett hur mycket energi vi än lägger ner är det inte alltid det syns utåt, eller att beteendet visar någon effekt, för stunden åtminstone. Varje förälder är den bästa föräldern för sina egna barn, det vill jag åtminstone kunna utgå från i alla fall.
Att man aktivt väljer att göra på ett visst sätt, är inte för att gå emot normen eller att man skiter i allt vad barnuppfostran heter. Det kallas för att välja sina strider. För att kunna lösa situationer på allra bästa möjliga vis. För om man gör si, blir det så och så vice versa. Man förenklar situationen och tar bort kraven helt enkelt, kanske bara för en stund. För ju mer krav en förälder sätter, desto svårare blir även situationen att hantera. När jag talar om krav är det inte så att man skall ha ett kravlöst förhållningssätt, för krav bör man ha, såklart. Men det gäller att förenkla och se utifrån situationen som så många gånger sagt. Individanpassa!
Vad som gör att man emellanåt känner en viss form av schizofreni är att det saknas kunskap och förståelse, bland andra. För att jag som förälder tillsammans med barn skall kunna integreras och passa in bland befolkningen är det av stor vikt att jag som förälder ständigt känner av situationen och läser av alla andra för att kunna anpassa oss efter det, samtidigt som jag skall läsa av barnen och handskas med mina egna känslor. Jag som förälder gör allt i min makt, ständigt, och det är ett jäkla jobb måste jag få säga rent ut sagt. Men man gör det såklart, för vem vill inte göra allt för sina barn och deras välbefinnande.
Jag har kämpat i flera år och nu äntligen har jag fått gråta en skvätt av lättnadens tårar blandat med glädje, men även med en viss form av sorg. Men framförallt så har jag fått bekräftelse på mitt hårda arbete. Den här bekräftelsen ger mig en push i rätt riktning och ger mig ytterligare energi för att fortsätta denna eviga kamp. Ett nytt kapitel är numera ristat i sten och jag känner mig hoppfull, för stunden…
