saraalexandraandersson

Tror du på att någon kan förändras? Bli en annan människa än den man tidigare var. Vända ut och in på hela sin kropp och sitt sinne, och byta ut alla egenskaper mot nytt. Jag tror på en blandning. Man kan förändra sig som människa, bli en som man tidigare inte var, samt använda sig av nya egenskaper. Men man kan inte förändras helt. Den nya människan man plockar fram och de nya egenskaperna som blir synliga är inte något man råkat hitta på andra sidan av häcken. Jag tror det är något man redan hade i sig, men dolt väldigt väl. Vi har enormt många sidor inom oss som bara väntar på att få komma fram och ut. Det gäller bara för oss att plocka fram dem, och att våga ta steget. Man kan välja att plocka bort och plocka fram, göra gamla saker till nya genom att vända och vrida på dem lite. Man kan alltid förändras om man verkligen vill. Det gäller bara att vänta till rätt ögonblick, och inte tro på att allting fungerar bara genom att knäppa lite med fingrarna. Allt händer inte i ett nafs, trots att jag själv känner det som så ibland. Jag har förändrat mig själv, men bara genom att plocka fram de försvunna bitarna inom mig, och väntat tills saker och ting har befunnit sig i rätt tid för förändring. Det är ofta jag har försökt att ta steget, men jag har inte varit tillräcklitg beslutsam och tiden har inte varit rätt. Det är ofta jag kommit på mig själv med att tänka "Men gör något åt det då för fan!" om folk som klagat på sina liv, och efter ett tag insett att jag själv suttit i den gropen och klagade på mitt eget liv, och folk sa bara åt mig att ta tag i det, de personerna hade jag då lust för att strypa. Det går inte att tvinga folk att göra saker, det fungerar inte att tjata på dem, och det är lönlöst att försöka förklara hur man kan gå tillväga. Jag vet det, för jag har ju själv befunnit mig där. Och jag märker att det är jävligt enkelt att veta bättre än de som fortfarande inte har tagit sig igenom det, eftersom jag vet hur det är att sitta där och jag vet hur det är att ta sig igenom och förbi det. Det är då jag kommer på mig själv att jag är en lika stor jubelidiot som de andra som försökte påverka mig. Det måste komma inifrån, från sig själv. Det måste ske via sin egen vilja och takt. Det behöver inte ske nu eller sen. Det sker när du är redo, och inte någon annan gång. Varken tidigare eller senare. - Jag vet inte bättre än alla andra. Jag vet bara bättre än vad jag själv visste förr.

Jag har alltid varit anti-tabletter och penselin och allt vad det nu finns för olika slags preparat. Men funderar nästan på att skaffa mig sömntabletter eller dylikt, trots att det är emot min "religion" så att säga. Kan ju för fan aldrig sova som en normal jävla människa. Blir så trött på mig själv ibland alltså! Fan vad jag avskyr det, fan fan fan.