saraalexandraandersson

För inte mindre än ett halvår sedan flyttade jag hemifrån "mot min vilja" för första och förhoppningsvis även sista gången. Detta då för att mina föräldrar valt att flytta ner mot Österlen och trakterna där, vilket jag förstås varken riktigt ville eller kunde med tanke på att jag blandannat har ett arbete att sköta här i stan. Men i all hast och med ett ganska så motvilligt och kortfattat beslut flyttade jag provisoriskt in hos en vän och blev då mera "kombo", fram till det att jag funnit mig en egen lägenhet var det sagt. Men som många är väl medvetna om så är det oerhört svårt att finna sig en egen lägenhet med ett hyreskontrakt här i Malmö och ännu svårare när det dessutom gäller inom en viss begränsad ram av ekonomi. Nä det gick väl inte riktigt enligt mina planer och frustrationen växte sig allt större. Jag kände mig mer eller mindre "hemlös". Jag kände dessutom ingen trygghet överhuvudtaget och levde i en slags ständig ovisshet. Men i samma veva vid sidan om allt det där som jag vantrivdes med träffade jag en helt fantastisk människa. Min nuvarande Sambo. Det blev med andra ord en andra flytt på väldigt kort tid och ett väldigt vågat beslut från bådas sida, delvis för att han har en son, vilket kräver mer av mig som individ i vårt förhållande till varandra, men även för att allting gick så fort. Men såhär i efterhand och med facit i hand kan detta varit ett av mina bästa beslut någonsin, att släppa alla hämningar och bara följa hjärtat till fullo. Det var rent ut sagt kärlek vid första ögonkastet! Med detta sagt och skrivet ville jag bara få det klart för er att jag är lyckligare än någonsin. - Jag älskar er, Agelos och Theodor!